Att hantera bångstyriga barn/islamister
”Okritisk syn på islam gynnar extremister”…löd rubriken på Lars Aduktssons kolumn i DN. Han tar upp likheter och olikheter kring danska och svenska publiceringar av Muhammedkarikatyrer. Likheterna består i att både Danmark och Sverige utsattes för flaggbränning och mordhot. Olikheterna består i hur Danmark och Sverige bemötte de rasande muslimerna:
- Danmarks statsminister, Fogh-Rasmussen vägrade att träffa ambassadörer från muslimska länder.
- Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt däremot har haft diplomatisk kontakt med muslimska länder. Statsministerns möten med muslimska företrädare hindrade dock inte att ett antal islamister utfärdade dödshot mot konstnären Lars Vilks och chefredaktören Ulf Johansson.
Med andra ord spelar det ingen roll vad man gör. Islamisterna vill döda allt som lever och har sitt ursprung i väst. De kompromissar inte, varken om man stryker dem medhårs eller mothårs.
När de står där i sin gigantiska sandlåda och kastar grus i ögonen på väst kanske det bästa hade varit att bara ignorera dem istället för att kasta tillbaka. På små barn fungerar det utmärkt att ignorera dåligt beteende och istället överösa dem med uppmuntran och beröm när de uppträder så som krävs i olika situationer. Fast vad är det vi skulle kunna uppmuntra? Möjligen deras gigantiska oljeborrar?
I stora grupper med barn, på t.ex dagis, brukar man sära på bråkande barn, för att de ska kunna sansa sig och få en helhetssyn på grälet. Det är också en idé som man skulle kunna applicera på islamisterna. Isolera dem, låta dem leva i sin bubbla med stenkastning, flaggbränning, böghängningar och mordhot. De är ju sådana de är, sedan urminnes tider och vill/kan inte förändra sig. De vill ju inte ha med oss att göra, så varför blockerar vi inte bara gränserna, hindrar både input och output för dem? Ju mindre de har med oss att göra, desto lyckligare blir de och desto lugnare får vi det. Vi fortsätter leva i den bubbla vi gillar.
Men om man lägger på locket och låter grytan koka bäst f*n den vill, finns risken att den kokar över och sprider sig ändå. Dessutom finns det alldeles för många i den där kastrullen som behöver komma därifrån och rädda sin livhanke, som fastän de är i sitt hemland är utsatta för dagliga mordhot.
(Två män på en gata i Kabul)
MAN 1: Vad ska vi göra idag?
MAN 2: Kan vi inte stena en kvinna?
MAN 1: Det gjorde vi ju igår, lovad vare Allah.
MAN 2: Kan vi inte hänga en bög då?
MAN 1: Det gjorde vi ju också igår, och i förrgår. Vi har slut på bögar, lovad vare Allah.
MAN 2: Men nåt kan vi väl hitta på?(Skäggig man in från vänster)
MAN 3: Har ni hört, grabbar! De har gjort Muhammed till en rondellhund!
MAN 1: Vardå?
MAN 3: I Sverige!
MAN 1: Nä nu jävlar!
MAN 2: Sverige? Är det ett land?
MAN 3: Ja, det ligger i alperna. Du vet klockor och choklad.
MAN 2: O, vad upprörd jag blir, lovad vare Allah,
MAN 1: Jag med, jag känner att jag måste bränna nånting.
MAN 3: Jag med! Jag med! Lovad vare Allah!
MAN 1: Är det nån som har en svensk flagga?
MAN 2: Kan inte din fru sy en?
MAN 1: Henne stenade vi ju! ……forts.
I Sverige skräms kritiker av Islam till tystnad
Det måste gå att driva med Islam
Utdrag ur boken ”40 frågor om islam”
fredrik reinfeldt
islam
islamister
yttrandefrihet
Muhammed
Vilks
rondellhund